Om SAS Institute / Stora Frösundas historia

Stora Frösundas historia

Området kring Stora Frösunda har med all säkerhet varit bebott sedan 800-talet, om inte ännu tidigare. Runstenen som är rest vid infarten till Stora Frösunda vittnar om att det under vikingatiden fanns en gård på området, där paret Torfred och Ingatora bodde.

Under 1500-talet var området fortfarande mycket glest befolkat och det var inte förrän under 1600-talet som den bilden förändrades. Det var nämligen då som Stockholms betydelse som rikets huvudstad ökade, vilket gjorde gårdarna i Frösunda by mycket attraktiva med tanke på deras närhet till staden. I mitten av 1600-talet ägde släkten Brahe tre av fem jordegendomar i Frösunda by och av dessa bildade grevinnan Christina Brahe egendomen Brahelund.

År 1782 sålde den sista ägaren av Brahelund, excellensen Magnus Brahe, Brahelund till fortifikationsofficeren och senare översten Adolph Fredric Wijnblad. Några år senare önskade dock kung Gustav III utvidga sitt område kring Haga och köpte därför den östra delen av Brahelund. Därmed försvann namnet Brahelund och den del av egendomen som Wijnblad fortfarande ägde kom att kallas Öfvre Frösunda, senare kallad Stora Frösunda. Vid försäljningen tvingades Wijnblad att flytta från den dåvarande gården vid Brunnsviken och upprätta en ny byggnad. Förutom en herrgård i två våningar upprättades  flyglar, en ny stor ladugård, stall, hästkvarn, vagnshus, bränneri och ett tegelbruk. Därefter anlades en engelsk park norr om herrgården och en tidstypisk musikpaviljong. För att utöka sina inkomster byggdes även värdshuset Hagalund söder om infarten till Stora Frösunda. Wijnblad satsade dock främst på jordbruksverksamheten och han var skicklig och respekterad som föregångare inom området då han använde sig av helt nya metoder som skiftes- och trädesbruk. Ekonomiska bekymmer i början av 1800-talet tvingade Wijnblad att sälja egendomen till prinsessan Sofia Albertina.

Långt in på 1800-talet var Stora Frösunda fortfarande ett mycket vidsträckt område med stora jordbruksdomäner. På 1860-talet köpte Statens Järnvägar en stor del av området för anläggandet av norra stambanan och 1876 köpte Stockholm Stad mark för utvidgning av begravningsplatsen.

År 1889 köps Stora Frösunda av kaptenen och byggmästaren Johan Albert Amundson, en driftig och mångsidig man som stod på toppen av sin karriär. Amundson började omgående med att reparera och bygga till Stora Frösunda. Den gustavianska herrgården förvandlades till något som kan liknas vid ett renässansslott genom en tre våningar hög tornprydd tillbyggnad på norra gaveln och en enklare tillbyggnad åt söder. Amundson placerade också kakelugnar eller öppna eldstäder i nästan varje rum, där kakelugnarna hämtades från olika hus i Stockholm. När Johan Albert Amundson avled år 1920 togs egendomen över av äldste sonen Karl Albert Byron Amundson och ända fram till mitten av 1990-talet levde Amundsons barn och barnbarn med familjer på Stora Frösunda. De områden som ligger till grund för stadsdelarna Hagalund, Vasalund, Brahelund och delar av Råsunda avyttrades efter Johan Albert Amundson köp av jordegendomen och numera består Stora Frösunda enbart av herrgården med den tillhörande parken och de angränsande områdena.

Under 1990-talet hade driftkostnaderna av Stora Frösunda blivit för stora och ägarbilden var komplicerad med över 40 delägare, vilket tvingades släkten Amundson att sälja egendomen. År 1996 slutfördes SAS Institutes köp av Stora Frösunda och en ny epok inleddes där kontrasten mellan kulturhistoria och modern teknologi är effektfull.